Blogi

15.6.2014 SottiisiMoves 2014 – on elämää sen jälkeen?

Enää tunti tanssia, ja sitten on katselmuspaikat hiljenevät kohti päätösjuhlaa Tampereen Työväen Teatterilla klo 15.00. Siellä esiintyvät Moves-raadin valitsemat esitykset koko katselmuksesta, jotka parhaiten kuvaavat viimeisen kolmen päivän aikana nähtyjä esityksiä täällä. Moves-raati on puurtanut ympäri vuorokautisia päiviä nähdäkseen mahdollisimman paljon, jotta palaute, jonka esiintyjäryhmä täältä saa, mahdollisimman hyvin pystyy auttamaan harrastuksessa eteenpäin.

Raadin puheenjohtaja, Nuori Kulttuuri -säätiön tanssin taiteellinen johtaja, tanssija-koreografi Marko Keränen on koonnut tänä vuonna huikean raadin, joka on johdattanut nuoret taiteilijat dialogiseen palautteeseen ja pyrkinyt antamaan kaiken oman taiteellisen ja teknisen osaamisen näiden tulevien tanssitaivaan tähtien käyttöön. On ollut iko seurata paitsi raatien työskentelyä esiintymispaikoissa, niin myös niitä keskusteluita päivien päätteeksi, jossa kerta toisensa jälkeen on noussut pintaan ihastus ja hämmästys, riemu siitä, miten nuoret taiteilijat ovat valmiita ottaamaan palautetta ja käyttämään sitä omaan kehittymiseensä. Marko Keränen summasi tänä aamuna tavatessamme päivien antia niin, että nykypäivän nuori tanssitaiteilija on rohkeampi kokeilemaan kuin koskaan aikaisemmin. Mahtavaa!

Uuraita ovat olleet myös Tampereen nuorisopalveluiden nuorisotyöntekijät, jotka ovat katsemuspaikoilla huolehtineet kaikista järjestelyistä, yhdessä aktiivisten tamperelaisten nuorten vapaaehtoisten kanssa. Säätiön tavoite siitä, että kaikki nuoret pääsevät osallistumaan tapahtumaan, niin osallistujina kuin tuottajina, on hyvin toteutunut täällä, iso kiitos siitä hyvän yhteistyön nuorisopalveluiden kanssa.

Nuorisopalvelut ovat olleet myös Monitoimitalo 13 vapaa-ajan ohjelman takana, ja se on ollut suositumpi kuin koskaan aikaisemmin. Taide- ja taitotyöpajojen ohjaajat ja talon nuorisotyöntekijät olivat laatineet erinomainen kattauksen, joka huokutteli muun muassa eilen paikalla lähemmäs tuhat nuorta. Iso kiitos koko talon väelle! Mahtava rutistus!

Tapahtumaa on ollut taltioimassa sanoin ja kuvin meidän oma nuorten tapahtumatoimitus, jonka päälliköt Emil ja Sebbe ovat tehneet upeaa työtä johtaessaan joukkiotaan eteenpäin! Käyt katsomassa heidän tuotoksiaan ja tunnelmiaan osoitteesta www.moves.nuorikulttuuri.fi.

Onneksi on vielä päätösjuhla, ennen kuin Moves-katselmus tältä osin hiljenee. Siellä tunnelma on varmasti samanlainen kuin aina: huutoa, kiljuntaa, naurua, lisää kiljuntaa ja lopuksi megalomaanista kiljuntaa!

Samalla lanseerataan sitten ensi vuoden tapahtuma, Nuori Kulttuuri SOUNDS 2015, joka pidetään Porvoossa, 15.-17.5.2015. Porvoolaiset ovat olleet koko viikonlopun Tampereella oppimassa, ja tuskin maltan odottaa, millaisiin korkeuksiin he tapahtuman ensi vuonna nostavat!

Panu Mäenpää
toiminnanjohtaja
Nuori Kulttuuri -säätiö

 

13.6.2014 Full fart på MOVES!

Nu sitter jag här mitt i en levande redaktion och skriver. Runt mig finns ett par unga och ivriga journalister som bloggar om Nordens största dansevenemang, Sottiisi Moves. I år ordnas det i Tammerfors och det är bl.a. Stiftelsen Ung kultur (dom som vill att ja bloggar här) som är huvudarrangörerna. Jag och Sebbe (den andra killen som bloggar här) har ansvar över MOVES-bloggen som ni jättegärna får gå in och kolla. Vi har redan gjort en video som ni hittar här. Nu undrar ni ju säkert hur jag, som bara kan dansa zumba, har hamnat på ett megastort dansevenemang. Nå det hela började för mer än ett år sedan.

Då såg jag en affisch i skolan som gjorde reklam för en journalistkurs. Jag har skrivit artiklar och varit måttligt intresserad av journalistik så jag tänkte att det kan inte skada att gå en kurs. Så jag for dit och där lärde jag mig ett och annat om att skriva artiklar och hur man intervjuar folk. Det gick så pass bra att arrangörerna för kursen ville att jag och ett par andra från kursen skulle komma och fortsätta utveckla våra kurser in real life. Vi blev evenemangsjournalister på teaterfestivalen Teatris som ordnades ifjol i Helsingfors. Där fick vi skriva blogginlägg, ta bilder och intervjua.

I år var det dansfestival istället. Jag blev ombedd att komma med i år igen men nu ett steg högre. Nu ska jag, tillsammans med Sebbe, se till att texter blir skrivna och bilder blir tagna och sedan ladda upp dem på bloggen. Vi var redan och kollade in en danstillställning på keskustori här i Tammerfors och det var helt suveränt! Där uppträdde finlandssvenska folkmusiker från Birkaland, ett gäng färgglada indier och några traditionella dansare från Polen, Ungern, Estland och Ryssland. Torget blev fullt och det kändes som att halva Tammerfors var där. Imorgon fortsätter det och ni kan konstant gå in och kolla på MOVES-bloggen och beundra våra unga dansare och reportrar!

-Emil Ehnström

 

9.6.2014 Två flugor i en smäll

Förra veckan reste jag återigen till den vackraste staden i Norden, nämligen Göteborg. På programmet stod det Håkan Hellströms enda konsert i år, och hans största nånsin! Min äldre bror blev också klar från sina studier, så firade också det med familjen. Men som vanligt så väljer jag att berätta mer om mitt och mina kompisars musikaliska äventyr.

Ett par av oss anlände på torsdag för att träffa en annan vän som bosatte sig i Göteborg förra året. Efter att vi hade checkat in på hotellet gick vi förbi skivbutiken Bengans, på vars fönster det satt en lapp med texten: ”Markus Krunegård spelning och signering 6/7″. Alltså följande dag. Så nästa dag gick vi och titta på sverigefinnen från Norrköping som just hade släppt en ny skiva. Visserligen spelade han bara fem låtar på egen hand, men det kändes ändå fint att se Markus spela sina låtar och leka lite mera med dem än vad han gör på skiva. Och så fick jag chansen att tacka honom för nya låten ”Invandrarblues” som handlar om finlandsvensk identitetskris. Det finns inte tillräckligt många sådana.

Och så finalen. Ullevis nya boss. Falsksångaren från Västra Frölunda. Göteborgs kung hela veckan. Håkan Hellström.
Före vi gick till konserten frågade jag en av mina vänner (som inte lyssnar så mycket på Håkan Hellström) vilken var den bästa konserten han nånsin varit på. Han svarade Muse på Olympiastadion förra sommaren. Jag sa ”Snart ändrar du dig”.

Nästan 70, 000 människor var där för att se Håkan, vilket var nordiskt publikrekord. En simpel pop musiker från Göteborg vann Bruce Springsteen. Ta den, hatare.
Han drog igång med ”Tro & Tvivel”, och sedan utlöste sig hit efter hit efter hit efter hit… ”Jag har varit i alla städer”, ”Shelley”, ”Nu kan du få mig så lätt”, ”Det är så jag säger det”. Till och med ”Ramlar som jag själv tycker att brukar vara lite odrägligt lång  på hans konserter så lät bättre än någonsin. Sedan i slutet som kom dom två stora dragplåstren; ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, under vilken jag kan slå vad att varenda åskådare söndrade sina stämband. Och sedan, ”Du är snart där”. Den låten, från två skivor tillbaks,  var man hör Håkan tvivla om hur länge han kan fortsätta, har aldrig varken låtit så vacker eller ironisk. Fyrverkerierna på slutet lyste upp himlen och Göteborgs Ullevi fick en ny boss.

När vi gick ut, samtidigt som Håkan spelade den sista låten ”Bara dårar rusar in” frågade jag min kompis vilken var den bästa konserten han nånsin varit på. Det fanns bara ett svar.

 

5.6.2014 Moves-aluekatselmukset tavoittivat 266 kuntaa tänä vuonna

Tapahtuman huulilla ollaan!

Viikon päästä on jo Sottiisin puolella täysi rähinä päällä ja sitten perjantaina, 13.6., pärähtää Moves-katselmukset käyntiin klo 12.00, kolmessa eri osoitteessa Tampereella. Silloin taitaa allekirjoittaneen puseroon tulla erosuru, nimittäin h-hetkeä tässä on valmisteltu jo reilu vuosi.
SottiisiMoves räjäyttää tänä vuonna pankin olemalla Pohjoismaiden suurin tanssitapahtuma. Liki 2500 tanssijaa tulee tamppaamaan Tampereen tatameja viiden päivän ajan. Nuori Kulttuuri MOVES-aluetapahtumiin osallistuneista 485 ryhmästä 147 saapuu Tampereelle, edustaen yhteensä 266 kuntaa ympäri Suomen. Suomen kuntien lukumäärä on tällä hetkellä 320, joten voimme hyvillä mielin sanoa Movesin tavoittaneen valtakunnallisen kattavuuden.

Aluetapahtumia on ollut järjestämässä erinomainen joukko kuntien työntekijöitä, jotka ovat 20 aluetapahtumassa saaneet kerättyä ison joukon, lähemmäs 6000 tanssijaa, näyttämään taitojaan omissa lajeissaan. Neljässä aluetapahtumassa kunnat saivat myös korvaamatonta apua paikallisilta nuorisoseuroilta, jotka tulivat talkoolaisiksi valmistelemaan porukkaa yhteistyön hengessä. AVI-keskusten koordinaatio varmisti valtakunnallisen tasapuolisuuden ja taloudellisen tuen.
Itselläni oli mahdollisuus osallistua muutamaan aluetapahtumaan ja kokea se jännityksen ja odotuksen ilmapiiri, mikä esiintymispaikoilla vallitsi. Ennen tapahtuman alkua alkoi itseäkin jännittämään, mutta miten upeasti se kanavoitui esiintyjillä niin omaan esitykseen kuin myös toisten esitysten kannustamiseen. Uskon sen saman hengen pamahtavan ilmoille myös Tampereella ensi viikolla.

Erityisesti odotan sitä, että nuoret taiteilijat pääsevät kohtaamaan ensiluokkaisen raatimme, joka koostuu alan huippunimistä. Vuoropuhelu nuorten taiteilijoiden ja ammattitaiteilijoiden välillä on toimintamme vakaa selkäranka, ja siitä on hyvä ammentaa omaan harrastukseen uutta tulta ja tappuraa!
Kyllä, yllä oleva vaikuttaa hurahteen kirjoitukselta ja kyyninen mieli voi ajatella, että ei se voi noin ihanaa olla koko ajan. Eikä se sitä tietenkään aina olekaan työntekijän kannalta. Ainahan kaikessa työssä on välillä vähemmän helppoja hetkiä, mutta tässä työssä parasta on se, että kaikki pienet harmit unohtuvat, kun näkee mihin se kaikki on johtanut. Ensi viikolla ensimmäisten Moves-katselmusten alkaessa unohtuu menneet murheet, kun näkee nuoret taiteilijat ottavan sen paikan, mikä heille kuuluu, keskellä isoa lavaa, ihailevien katseiden seuratessa.
Käyhän itse katsomassa ohjelmasta itsellesi sopivat ajankohdat ja tule seuraamaan tanssitaiteen tulevaisuutta!

Panu Mäenpää
toiminnanjohtaja
Nuori Kulttuurisäätiö

 

30.5.2014 Coldplays nya album Ghost Stories

Coldplays sjätte studioalbum Ghost Stories kom ut förra veckan.  Jag gick då kvickt via butiken och köpte albumet i fysisk form. Jag har länge varit en coldplaydiggar och jag kommer nu att sång för sång gå igenom hela albumet i kronologisk ordning.

Always in my head känns som lite ”äldre Coldplay. En lugn och mysig låt att lyssna på då man åker buss i höstmörkret. Låten är inget mästerverk men riktig behaglig ”peruscoldplaykamaa” vilket är riktigt trevligt att lyssna på efter att Mylo Xyloto (förra albumet) var ganska långt från ”det vanliga Coldplay”.

Magic är hitlåten. Singeln som är populärast. Den är också väldigt bra. Med en stark baslinje som går igenom hela låten så fixar Chris Martin igen till en låt som spelas i radion. Överallt. Kanske det bästa. Need I say more? Ska ni lyssna på en låt(but why?) så lyssna på denna.

Ink är den som jag gillar mest. Den blev ingen singel vilket jag till en viss mån kan förstå men den borde få så mycket mer publicitet. I den här finns ett skönt gitarkomp kombinerat med lite djungelfågelljud. Riktig vinnare. Min favorit från detta album.

True Love fortsätter på samma kärlekstema som finns i typ alla låtar. Helt skön men kommer att drunkna i mängden plus att titeln är kanske något klichéaktig så man orkar inte lyssna på texten.

Midnight är albumets svarta får. Hela sången är autotunig och det byggs hela tiden upp till någonting som ska hända. Inget händer. Men kanske det är resan som är viktigast och inte målet. Rekommenderar att lyssna på denna med hörlurar i ett kolmörkt rum. Garanterar kalla kårar.

Another’s arms inleder med kvinnliga stämmor och för en stund glömmer man bort att det är Coldplay. Sedan minns man igen då sången fortstätter. Det finns en hel del bra break-up sånger och denna är just en sådan.

Oceans är ett väldigt lämpligt namn. I bakgrunden hör ett ubåts”beep”ande. Jag känner att jag lite börjar gunga som vågor när jag lyssnar och jag kan väl tänka mig att somna till den här låten. Somna ändå inte för övergången till nästa gång är bra!

A sky full of stars är en låt som surprise surprise Tim Bergling(Avicii) varit med och fixat på. Den låter ungefär som en clubmix av en coldplay låt. Men nu gjorde dom ingen ”originallåt” utan bara en clubmix. Jag gillar det ändå. Den här får till och med mig ut på dansgolvet (watch out!).

O heter sista låten. Den ger en vacker avslutning med piano och Chris Martins röst som sjunger om fåglar, vilket egentligen är allt man behöver.

 

18.5.2014 Helsinki African Film Festival

Nu i veckan så var jag för första gången i mitt liv på HAFF, det vill säga Helsinki African Film Festival. En filmfestival i Helsingfors som fokuserar på afrikanska filmer. Årets tema var ”The creative pulse of africa” och man har förnyat sig och i år kunde man även se annat än filmer. Det fanns skådespel, DJ club night och ett seminarium. En del av filmerna var helt gratis att gå och se på!

Jag gick på en dokumentärfilm (inflikar bara med att säga att alla filmer ingalunda var dokumentärer utan att de flesta var fiktiva filmer så bli inte rädda för att gå på filmfestivalen nästa år!). Filmen jag såg hette ”Retracing Kenya’s Songs of Protest” och var regisserad av den för mig helt okände kenyanen Bill Odidi. Den visades på Kino Andorra som är en ganska mysig biosalong som ligger i källaren av en pub på Eriksgatan i Helsingfors. Redan det gav en extra dos trevlig stämning.

Själva filmen var tyvärr ingen höjdare för någon som inte är insatt i Kenyas historia och musik (jag). Jag såg ändå till att lära mig någonting av filmen och jag fick bl.a. veta att hiphop-artisterna i Kenya har spelat en stor roll i deras politik. Filmen kändes lite väl oproffesionell men jag antar att budgeten inte riktigt är densamma som t.ex. amerikanska dokumentärer har. I dokumentären intervjuades ett antal olika afrikanska musiker som blivit verkligt stora namn i Kenya och det är med deras låttexter som många blivit upplysta och insett hurdan politiken är i landet.

Det tråkiga med min fina afrikanska filmupplevelse är att biosalong, som ändå är relativt stor var väldigt tom. Där satt kanske femton personer i en stor biosalong. Jag satt på femte raden (med andra ord längst fram). Man blir lite lessen när det finns GRATIS film från afrika, som man inte kan se på finnkino. Ibland kan du inte ens se den på nätet! Så snälla bloggmänniskor, gå på våra filmfestivaler, det behövs fler cineaster i vår filmrika land!

-Emil Ehnström

 

12.5.2014 The Netflix Effect

En av de bästa komediserierna som kommit ut på de senaste åren, Community, meddelade att de lägger ner efter 5 år. Serien var känd för att ha lite originell humor samt att den van fullspäckad med pop culture-references. Även om den sista säsongen drog lite ner på seriens tidigare kvalitet, så är det ändå en serie som jag kommer att sakna väldigt mycket. Och nu undrar jag, varför kör Community inte Netflix-utvägen?

Netflix har det senaste året blivit en väldigt stor spelare i tv-serie branschen. Allt mer och mer börjar använda sig av nät-tjänsten, och utbudet bara ökar. Samtidigt har Netflix själv skapat en hel del serier (House of Cards, Orange Is The New Black) som varit väldigt framgångsrika och vunnit flera priser.

Förra året tog de också och gjorde en vågad move. Serien Arrested Development, som också var känd för att vara väldigt originell och för att vara full med pop culture-references blev avrättad för några år sen, och Netflix gjorde en hel ny säsong med originella skådespelarna på grund av showens kult-värde. Återupplivelsen var en succé, och nu undrar jag om inte andra TV-bolag också kan göra likadant. Även om Community avrättades för att de hade för lite tittare, så har showen ändå ett enormt kult-värde. Så kan inte TV-bolagen ta sig i kragen och på något sätt lista ut vilka av deras shower som avslutas fast de ändå är någolunda populära skulle kunna löna sig att fortsätta satsa på i en annan platform en TV-sändning. När man lever i en så här modern värld måste man ändå ta användning av möjligheterna.

 

4.5.2014 Eurovision song contest är snart här!

Snart är årets höjdpunkt här igen. Eurovision Song Contest i Köpenhamn startar med den första semifinalen på tisdag. På torsdag är andra semifinalen (där Finland tävlar) och på lördagen är det final.  Jag tänker ge er mina åsikter om de 7 låtar som enligt vadslagningssidor är de mest populära.

Armenien skickar i år Aram MP3 med låten ”Not Alone”. Okej så en kille i lång läderjacka som tror han är Bruce Springsteen och sjunger raden ”you’re not alone” om och om och om igen…  Efter halva sången lägger de in lite dubstepsounds så att man inte ska somna.

Sverige har i år valt Sanna Nielsen med låten ”Undo”. En väldigt proffsig låt och Sanna har en väldigt bra röst som gör att låt blir något intressantare än många andra liknande låtar. Kommer antagligen att gå ganska bra så länge södra europa också gillar låten.

Ukraina har valt Mariya Yaremchuk med låten ”tick-tock”. Jag är så urtrött på den här typens låtar. Det finns miljontals låtar med samma banala texter och jumpparytmer. Usch, vem röstar på det här?

Danmark representeras av Basim och låten ”Cliché Love Song”. Namnet säger allt. Den är just precis en sockersöt upbeat kärlekslåt. De lyckas ändå göra de med rätt attityd så att man inte känner sig obekväm när man tittar på de. De har glimten i ögat och kommer antagligen att få en och annan poäng.

Storbritannien har valt Molly med låten ”Children of the Universe”. Molly är en väldigt karismatisk person som verkar vinna publikens hjärta då hon uppträder live. Hon har en mycket stark stämma och låten är helt bra den med. Riktigt prima. Hoppas hon får en bra placering.

Ungern har skickat András Kállay-Saunders med låten ”Running”. Det känns lite som att tidig 2000-tals technon fått inspirera låten och sedan har man lagt in Ungerns snyggaste kille som sjunger om att springa. Helt okej. Europa gillar snygga killar så det går säkert fint för András.

- Emil Ehnström

 

17.4.2014 Moon landing

Häromveckan köpte jag biljetter till Pori Jazz som går av stapeln i sommar. Man kunde bara köpa biljetter som är i kraft hela dagen så jag tog hela lördagspasset. Jag åker dit för att kolla in en av mina favoritmusiker för tillfället, Jamie Cullum. Medan jag beställde biljetter så märkte jag att där är några andra stora namn samma dag. Zara McFarlane, Patti Smith och James Blunt. Den sistnämnda var faktiskt en av mina favoritartister när jag gick i femman. Därför tog jag mig en närmare titt på hans senaste album Moon Landing som släpptes i oktober förra året.

Det absolut starkaste spåret på plattan är singeln ”Bonfire Heart” som du kanske också hört i radion. Den är  ganska glad och handlar om favoritämnet kärlek. Man kan ändå inte komma ifrån det att den sätter sig i bakhuvudet som en påskhare lägger ut påskägg under den här helgen.

Det finns flera stycken poppiga låtar som ger ganska bra feelis. ”Satellites” och ”Heart To Heart” är sådana glada låtar som också är det som gör plattan värd att lyssna på. James Blunt har ju ofta vunnit terräng med sina ledsna, sorgliga ja rent ut sagt tårframkallande låtar som ”You’re beautiful” och ”Goodbye my lover” och så vidare. Han har definitivt satsat på att skaffa en annan stämpel som är mer ”glad popsångare” och inte så mycket ”sorgsen gråtsångare”. Det märks också i hans låt ”Bones” som är en helt hyvens låt men om jag inte vetat att han sjunger skulle jag ha trott det varit en The Killers låt.

Helt och hållet har han ändå inte lämnat balladerna. ”Sun On Sunday” är ett praktexempel på det. Den inleds med lätt piano och Blunts sköra stämma. Den är ändå inte tillräckligt catchy för att bli den nya ”Goodbye my lover”. Helheten är ändå inte så illa med en ganska jämn blandning av glad pop och sorgsna ballader. Jag tror nog att jag skulle ha fastnat för James Blunt då jag gick i femman även om jag fått det här albumet i handen istället.

Emil Ehnström

 

17.4.2014 Oikeudenmukainen, tiukka nuoruus

Vapaus, tasa-arvo ja oikeudenmukaisuus! Bastille on meidän! Tai ei ehkä ihan vielä.

Sain eilen mahdollisuuden päästä katsomaan opinnäytetyönä tehtyä näytelmää Teatterikorkeakouluun, nimeltään ”Kevätjuhla”. Nuori ohjaaja(Linda Wallgren) ja hänen nuori käsikirjoittajansa (Juho Gröndahl) olivat rakentaneet maailman opettajanhuoneeseen ja kouluun, meille kaikille tutun kevätjuhlan tienoille. Käsiohjelmassa oli tuttu Suvivirsikin, hyvin alleviivaamassa näytelmänkin esittämää absurdia maailmaa.

Näytelmä esitti hyvin, kuinka auktoriteetteihinsa pakenevt aikuiset rapistuvat pikkuhiljaa itseluomansa paineen alla, ja näytelmän todelliset selviäjät ovat koulun oppilaat, joista yksi lopuksi karkaakin, koska ei kestä rakenteiden painetta. Jäljelle jääneet nuoret jatkavat eteenpäin, itsevarmuudella, jonka he saavat siitä periaatteesta, että kaikki on kohdeltava kunnioittavasti ja oikeudenmukaisesti.

Tämä nosti hymyn huulilleni, sillä olin juuri päättyneellä Allianssi-risteilyllä puhunut nuorten vahvasta oikeudenmukaisuuden halusta ja pyrkimyksestä. Allianssi-risteilyn avajaisissa Helsingin nuorisotoimenjohtaja Tommi Laitio oli jo nostanut oikeudenmukaisuuden esille erään toisen tutkimuksen tuloksena siitä, mikä nuorille on tärkeää. Samaa faktaa oli saatavissa tekemässämme kyselytutkimuksessa Teatris-tapahtuman nuorille osallistujille, jossa nimenomaan oikeudenmukaisuus nousi myös heille tärkeimmäksi teesiksi. Ja yllätys, yllätys, nuorten vertaisryhmän tutkiessa Teatriksessa esitettyjä näytelmiä, oikeudenmukaisuus nousi isoimmaksi teemaksi. Vielä viidennen kerran: oikeudenmukaisuus.

lippu

Voidaan tietenkin ajatella, että nuoruuteen kuuluu tinkimätön halu tehdä maailmasta parempi paikka, ja hyvä niin. Itse näkisin kuitenkin uusien sukupolvien viisauden siinä, mikä on tärkeää, ja mitä jäljelle jää. Siinä missä aiemmin mammonan kerääminen hinnalla millä hyvänsä oli tärkeintä, uskoakseni, ja erinäisten tutkimusten mukaan nykypäivän nuoret arvostavat hyvää vapaa-aikaa ja elämän sisällöllistä laaduntamista. Pahat kielet sanoisivat ivallisesti hedonismiksi, minä sanon sitä ilolla hedonismiksi. Itsensä toteuttaminen ja tyytyväisenä pitää nykypäivänä sisällään myös toisista ihmisistä huolehtimisen. Oikeudenmukaisuuden toteutuminen ruokkii hedonismiamme tekemällä meistä tyytyväisiä, uskaltautuisin väittämään.

Ja eijei, ei pidä ajatella, että oikeudenmukaisuuden tavoittelu oli pelkkää puuta halaavaa maailmanparannusta. Kyllä nuoret arvostavat myös hyviä olosuhteita itsellään. Heillä on vain ehkä voimakkaampi empatiakyky kuin aikaisemmilla sukupolvilla: he haluavat mukavuutta kaikille. Voimakkaasti yleistä, tiedän, mutta hetken haluan viivähtää tässä hyvässä olossa tulevaisuutta kohtaan.

Omassa kommenttipuheenvuorossani Allianssi-risteilyllä muistutin, puhuessamme nuorten osallisuudesta päätöksentekoon, että eivät nuoret ole passiivisia yhteiskunnan suhteen, he ovat passiivisia sen jargonin suhteen, jota nykyisin tulisi rakenteissa käyttää. Nuoret haluavat vaikuttaa, mutta he haluavat tehdä sen suoraviivaisemmin, kuin mitä nyt rakenteet antavat myöten. Nuorisotoimenjohtaja Tommi Laitio sanoi puheessaan myös lauseen, jonka haluan painaa paitaan ja pitää sitä: ”Suomi on lähidemokratian kehitysmaa”. Niinpä. Meidän tulisi tehdä rakenteistamme sellaisia, ettei niihin tarvitse erikseen mennä, vaan että ne ovat luonnollisesti osa elämääsi, ja arkipäivääsi. Meidän tulisi miettiä, miten voimme rakentaa nuorille (ja meille patuillekin) kanavat niin, että voimme tuntua demokratian omassa elämässämme. Että olisimme se demos.

Tuntui erinomaisen hyvältä taas tallustaa taidekokemuksesta kotiin. Taide heijastaa yhteiskunnan tilaa ja nuori taide heijastaa yhteiskunnan tulevaisuutta. Siksi kannattaa käydä katsomassa tuoretta taidetta aina välillä. Itsehän onneksi saan tehdä töitä aikakoneessa päivittäin.

Panu Mäenpää
toiminnanjohtaja
Nuori Kulttuuri -säätiö

 

 

 

 

 

Tietoa kirjoittajista

Hej! Mitt namn är Sebastian Lindström och är en 94-född anglofil från Esbo. Som ni märker är jag svenskspråkig, så min insats på den här bloggen blir huvudsakliugen på det fina språket. Mina stora droger i livet är musik och film, och jag lockas speciellt av verk med lite galna och störda budskap, ”man ska se det vackra i det fula”. Jag studerar för tillfället kulturproducentskap.

Emil Förutom sitt bloggande så jobbar Emil Ehnström för tillfället på Finlands Svenska Skolungdomsförbund som civiltjänstgörare. Han spelar och sjunger och lyssnar på det mesta i musikväg. Det enda han inte klarar av är 80-tals punk. Och humppa. Teater, franska film och noveller är Emils cups of tea.

PanuKolmas blogaaja on säätiön toiminnanjohtaja Mäenpää. Panu Mäenpäällä on vahva tausta niin nuorisotyössä kuin taidekasvatuksessa, teatteri-ilmaisun ja draamapedagogiikan aloilla. Panu Mäenpää on toiminut Nuori Kulttuurissa kulttuurisuunnittelijana vuodesta 2006 ja säätiön toiminnanjohtajana vuodesta 2012.

 
 
css.php